fredag 14 april 2017

Långfredagens Evangelium
170414 


Idag är det Långfredag. Den dag när Jesus dömdes och dog på korset för alls våra synder.

Här har jag nu samlat och lagt alla de delar ur Evangelierna som handlar om det här. Och jag har som igår också lagt det i ordning efter hur det hände, med de olika Evangeliernas versioner tillsammans

Och för att göra det mera lättläst har jag också rubriker på de olika delarna med.


Mat 26:59. Och översteprästerna och de äldste och hela rådet sökte ett falskt vittnesmål om Jesus, för de ville döda honom.
Mat 26:60. Men de finner inget och fast många falska vittnen kom finner de inget.
Mat 26:61. Därefter kommer två falska vittnen och de säger: Han säger, "jag har kraft att först bryta ner Guds tempel och att sedan på 3 dagar bygga upp det".
Mat 26:62. Och översteprästen reser sig då och säger till honom: Du svarar inte, hur är det med det de vittnar mot dig.
Mat 26:63. Och Jesus var tyst och översteprästen säger då till honom: Jag besvär dig vid den levande Guden att du nu skall svara, om du är Messias [Kristus, Den Smorde] Guds son.
Mat 26:64. Jesus svarar honom: Så du säger det, men jag säger till er, från nu kommer ni att se människosonen [Adams son] som sitter på maktens högra sida och han är den som kommer på himlens skyar.
Mat 26:65. Då river översteprästen sönder sina kläder och säger att han nu kränker Gud. Varför behöver vi mera vittnen, se [vet, överväg] nu, ni hör hans kränkning av Gud.
Mat 26:66. Vad menar han enligt er, och de svarar då: Han är skyldig till dödsstraff [döden].

Mark 14:55. Och översteprästerna och hela rådet sökte efter vittnesbörd mot Jesus så att de kunde döda honom, men de fann inget.
Mark 14:56. Och många vittnade falskt om honom, men det de sade [vittnesmålen] var inte lika.
Mark 14:57. Och några står då upp och vittnade falskt mot honom och säger:
Mark 14:58. Det är så att vi hörde honom säga, att jag kommer att ödelägga [bryta ner] det här handgjorda Templet, och under tre dagar kommer jag att bygga ett annat som inte är handgjort [som inte är gjort med händer].
Mark 14:59. Men på samma sätt var det med likheten i deras vittnesmål.
Mark 14:60. Och översteprästen reser då på sig mitt bland dem och ställer krav på Jesus, han säger: Du svarar inte, hur är det, de här vittnar mot dig.
Mark 14:61. Och han är lugn [tyst] och svarar inte. Åter frågar översteprästen honom och säger till honom: Är du Messias, den välsignades son.
Mark 14:62. Och Jesus säger då: Jag är [jag är=> Jashve (men i 1:a person på hebreiska, Guds namn som var en hädelse att uttala)], och ni kommer att se människosonen [Adams son] sittande på maktens högra sida och komma bland himlens moln [skyar, grumlighet].
Mark 14:63. Och översteprästen river då sönder sina kläder [skjorta, kappa] i det han säger: Behöver vi ytterligare något vittnesbörd.
Mark 14:64. Ni hör smädelsen [hädelsen], vad tycker ni. Och de alla dömer honom då till att vara skyldig till döden.

Luk 22:66. Och när dagen gryr samlas äldsterådet och folkets överstepräster och också de skriftlärde. De för in honom till sin domstol [rådsförsamling] och de säger:
Luk 22:67. Om du är Messias, så säg oss det. Men han svarar dem: Om jag säger det till er, så skulle ni i alla fall inte tro.
Luk 22:68. Och även om jag skulle säga det, så skulle ni absolut inte gensvara mig eller erkänna det utåt [släppa ut det, förlåta]
Luk 22:69. Från denna tid skall Människosonen [Adams son] sitta på Guds maktens högra sida.
Luk 22:70. Och då säger de alla: Du är alltså Guds son. Och han svarar dem: Ni säger att jag är [jag är=> Jashve (men i 1:a person på hebreiska, Guds namn som var en hädelse att uttala)].
Luk 22:71 Och de säger: Vad har vi mera för behov av vittnesbörd, ni hörde från hans mun.

Joh 18:19. Nu frågar översteprästen Jesus om hans lärjungar och om hans lära.
Joh 18:20. Jesus svarar honom då: Jag predikar öppet inför offentligheten [till värden], sån är jag alltid, jag undervisar i synagogan och i templet, alltid där judarna samlas och jag håller inte hemligt det jag säger.
Joh 18:21. Varför frågar du mig, fråga de som har hört vad jag säger till dem. Se, de vet vad jag säger.
Joh 18:22. Och när han säger så, ger en ämbetsman [funktionär] Jesus en örfil [slag] och säger: Svara du översteprästen på det viset.
Joh 18:23. Jesus svarar honom då: Om jag talar [säger] på ett dumt [ont] sätt, bevisa [intyga] då det dumma [onda], men om det är bra [gott], varför slår du mig.
Joh 18:24. Hannas sänder honom sedan bunden till översteprästen Kaifas.


Mat 26:67. Därefter spottar de sedan på honom i ansiktet och de misshandlar [torterar] honom och de slår honom.
Mat 26:68. De säger: Profetera för oss Messias [Kristus, Den Smorde], vem är det som nu slår dig.

Mark 14:65. Och några börjar att spotta på honom och täcka över hans ansikte och att slå honom med knytnäven och att säga till honom, "profetera nu" och tjänarna slog honom med örfilar.

Luk 22:63. Och de män som håller Jesus fånge, hånar honom och slår [piskar] honom
Luk 22:64. Och de täcker över honom och slog honom i ansiktet och de frågar honom: Profetera nu, vem det är som slår dig.


Mat 26:69. Och Petrus [klippan] satt utanför på förgården [gården] och en tjänsteflicka kommer till honom och säger: Också du var med Jesus från Galileen [cirkel, fällbar, ringa, gräns, kust, land]
Mat 26:70. Men han förnekar då inför alla och säger: Jag har ingen aning om [vet inte] vem du talar om.
Mat 26:71. Och han går då ut till porten, och åter ser en annan kvinna honom och säger till dem som är där att han var med Jesus från Nasaret [gård, skydd, vakt, blir fostrad, örn].
Mat 26:72. Och åter förnekar han med ed, att han inte känner den människan.
Mat 26:73. Efter en kort stund kommer de som har stått där och säger till Petrus: Också du är verkligen en av dem, för ditt tal avslöjar dig.
Mat 26:74. Då börjar han att förbanna och att ta ed: För jag känner inte den människan. Och strax gal tuppen.
Mat 26:75. Och Petrus minns då det ord Jesus sagt till honom, att innan tuppen gal kommer du att 3 gånger förneka mig. Och han går då ut och gråter bittert.

Mark 14:66. Och när Petrus [klippan] är på nedre förgården [gården], kommer en av översteprästens tjänsteflickor.
Mark 14:67. Och hon ser då Petrus [klippan], som värmer sig, och hon fäster då blicken på honom och hon säger: Du var också med nasaréen Jesus.
Mark 14:68. Och han förnekar då och han säger: Jag vet inte och förstår inte vad du pratar om. Och han går ut på förgårdens utsida och då gal tuppen.
Mark 14:69. Och flickan ser honom igen och hon säger till dem som har stått vid sidan: Han är en av dem.
Mark 14:70. Men han nekar åter och kort efter sade de som står bredvid till Petrus [klippan]: Du är verkligen en av dem för du är en galilé och ditt tal är sådant.
Mark 14:71. Men han börjar då att lova vid straff av förbannelse och att ta ed på att "jag känner inte den människan som ni påstår."
Mark 14:72. Och då ropar tuppen för andra gången, och Petrus kommer då ihåg det ord som Jesus då sade till honom "att innan tuppen gal två gånger kommer du att förneka mig 3 gånger" och han kommer då ihåg det [han kastar sig ner] och han grät.


Luk 22:55. Och de tänder sedan en eld mitt på gården och de sitter ner tillsammans, och Petrus satt mitt bland dem.
Luk 22:56. Men då ser en flicka [tjänarinna] att det sitter någon i ljusskenet och hon stirrar på honom, och säger: Denne var med honom.
Luk 22:57. Men då förnekar han honom och säger: Kvinna, jag känner honom inte.
Luk 22:58. Och efter en kort tid, ser en annan person honom och säger: Också du är en av dem. Men Petrus säger: En sådan människa är jag inte.
Luk 22:59. Och så går det ungefär en timme, varefter en annan försäkrade och säger: I sanning denne var verkligen med honom, för han är från Galileen.
Luk 22:60. Och Petrus säger då: Den mannen känner jag inte som du påstår. Och strax medan han talar, gol tuppen.
Luk 22:61. Och Jesus ser då på Petrus, och då minns Petrus Jesu [Herrens, Jashves] ord när han säger till honom, att innan tuppen gal kommer du 3 gånger att förneka mig.
Luk 22:62. Och Petrus går då ut därifrån och gråter häftigt.

Joh 18:17. Då säger flickan, hon som var portvakterska, till Petrus: Inte är väl också du en av lärjungarna till den människan. Han svarar: Det är jag inte.
Joh 18:18. Och tjänarna och ämbetsmännen [funktionärerna] hade haft möjlighet att ställa i ordning, och har gjort en koleld, för det var kallt, och de värmer sig, och bland dem har Petrus ställt sig och värmer sig.

Joh 18:25. Och Simon Petrus hade ställt sig och värmer sig. Då säger de till honom: Inte är väl också du en av hans lärjungar. Han förnekar då och säger: Det är jag inte.
Joh 18:26. En av översteprästens tjänare, en som är släkting till han som Petrus högg örat [örsnibben] av, säger: Såg jag inte dig i trädgården med honom.
Joh 18:27. Och om igen förnekar Petrus och strax gal tuppen.



Mat 27:1. Och tidigt på morgonen blir det klart och alla, översteprästerna och folkets äldste, tar beslut att döda Jesus.
Mat 27:2. Och de binder honom då och för bort honom och överlämnar honom till landshövding Pontius [överbyggnad] Pilatus [när pressad, fast].

Mark 15:1. Och straxt, tidigt på morgonen tar de sitt beslut, översteprästerna med de äldste, och de skriftlärde och hela domstolen [rådsförsamlingen], och de binder Jesus och de leder bort honom och de överlämnar honom till Pilatus.

Luk 23:1. Och hela samlingen reser sig och går till Pilatus.


Mat 27:3. Då Judas [firad, prisad, vördad, dyrkad], han som överlämnar [bedrar] honom, ser att han döms ångrar han sig, han går därför tillbaka med de 30 silverpengarna [sikel eller drakmer => 30 - 120 dagslöner, 1 sikel = 4 drakmer, 1 drakmer = 1 dagslön] till översteprästerna och de äldste.
Mat 27:4. Och han säger: Jag är en syndare i det jag överlämnat [bedragit] oskyldigt blod. Men de säger då: Vad berör det oss, du kommer att själv stå till svars för [visa fram] det.
Mat 27:5. Och han kastar då pengarna i Templet lämnar platsen och går sedan bort och hänger sig.
Mat 27:6. Men när översteprästerna tar emot pengarna, säger de: Det är inte tillåtet att kasta dem till tempelgåva, till heder, de är blodspengar.
Mat 27:7. Och rådet fattar beslut och köper för dem krukmakarens åker till begravning av främlingar.
Mat 27:8. Därför kallas åkern blodsåkern än idag.
Mat 27:9. Därmed fullföljs det profeten Jeremia [Jashve upphöjer, Jashves listige, Jashves kloke; förbannelse av Jashve] säger: Och jag mottar de 30 silverpengarna, priset på han som har värderats, när de värderar från Israels [Guds rätte, Guds rättfärdige, Guds upprättade, regerar som Gud] söner. (Jer 32:6 - 25, Sak 11:12 - 14)
Mat 27:10. Och de ger dem för krukmarkaråkern som min Jesus [herre, Jashve] befaller.


Mat 27:11. Och Jesus står där framför landshövdingen och landshövdingen frågar honom: Är du judarnas kung. Och Jesus svarar honom: Det är du som utnämner [säger] det.
Mat 27:12. Men på anklagandet av honom från översteprästerna och de äldste, svarar han däremot inte.
Mat 27:13. Då frågar Pilatus [när pressad, fast] honom: Hör du inte hur mycket de vittnar mot dig.
Mat 27:14. Men han svarar honom likväl inte, inte heller på det som sägs, varför landshövdingen förundrar sig mycket.

Mark 15:2. Och Pilatus frågar honom då: Är du den Judiske kungen? Men han svarar honom: Det är du som utnämner [säger, förklarar].
Mark 15:3. Och översteprästerna anklagade honom väldigt.
Mark 15:4. Men Pilatus utfrågar honom vidare: Du försvarar dig inte. Se så mycket de vittnar mot dig.
Mark 15:5. Och Jesus svarar inte mera, så att Pilatus blev undrande [förundrad].


Luk 23:2. De börjar där att anklaga och de säger: Vi finner att han förleder folket och han förbjuder att ge Kejsaren skatt, han säger att han själv är Messias [Kristus, Den Smorde], en kung [regent].
Luk 23:3. Och Pilatus frågar honom därför: Är du den Judiske kungen. Men han svarar honom, genom att säga: Det är du som utnämner [säger] det.
Luk 23:4. Och Pilatus säger då till överste prästerna och folkmassan: Jag finner ingen skuld hos denna människa.
Luk 23:5. Men de insisterade genom att säga att han uppviglar folket genom att odelat [helt igenom] lära att det judiska är främst [regerar], från Galileen och ända hit.

Luk 23:13. Och Pilatus kallar samman översteprästerna och rådsmedlemmarna och folket.
Luk 23:14. Han säger då till dem: Ni för fram denna människa till mig eftersom han omvänder folket, och se, när jag inför er undersöker finner jag inte att det är någon skuld hos denna människa, för det ni anklagar honom för.
Luk 23:15. Så var det också med Herodes när jag sände er till honom, och se, här finns inget som motsvarar döden i det som har blivit samlat om honom.
Luk 23:16. Jag kommer att släppa honom efter att ha lärt honom en läxa [tuktat].

Joh 18:28. Och de leder Jesus från Kaifas till guvernörens domarsal, och det var tidig morgon [gryning], och de går inte in i domarsalen, för att de inte skall bli befläckade, utan kunna äta påskmåltiden [påsk].
Joh 18:29. Och Pilatus [när pressad, fast] går då ut till dem och säger: Vilka anklagelser har ni mot den här människan.
Joh 18:30. Och de svarar honom då: Om han inte var en brottsling [en som gör ont] hade vi ju inte överlämnat honom till dig.
Joh 18:31. Pilatus säger då till dem: Ta honom då ni och döm honom enligt er lag. Men judarna säger till honom: För oss är det inte tillåtet att döda någon.
Joh 18:32. För Jesu ord skall fullföljas, det tecknet, vilken död han skall dö.
Joh 18:33. Och Pilatus går då åter in i rättssalen och han kallar till sig Jesus, och säger till honom: Så du är [Är du, Du är] judarnas kung.
Joh 18:34. Jesus svarar honom då: Säger du det här av dig själv eller säger andra det till dig, om mig.
Joh 18:35. Pilatus svarar då: Jag är ju inte jude. Ditt folk och översteprästerna har överlämnat dig till mig. Vad är det nu du gör [Vad gör du då].
Joh 18:36. Jesus svarar honom: Mitt rike är inte av denna värden, om mitt rike var från denna värden skulle mina tjänare kämpat, så att jag inte skulle överlämnats till judarna. Men nu är mitt rike inte härifrån.
Joh 18:37. Och Pilatus säger till honom: Du är alltså kung. Jesus svarar: Du utnämner mig till [säger jag är] Jashves [jag är en gång till i 1:a person] Kung. Jag har fötts och kommit till den här värden för att jag nu skall vittna om sanningen. Var och en som är från sanningen han lyssnar till min röst.
Joh 18:38. Pilatus säger till honom: Vad är sanning [verklighet] och han säger det igen, sedan går han ut till Judarna och säger till dem: Jag finner ingen förbrytelse hos honom.

Joh 19:6. Och då översteprästerna och ämbetsmännen ser honom skriker de och ropar: Korsfäst, korsfäst. Och Pilatus säger till dem: Ta honom ni och korsfäst då ni, för jag finner ingen förbrytelse hos honom.
Joh 19:7. Judarna svarar honom: Vi har en lag och enligt vår lag måste han dö, för han gör [skall nu göra, har gjort] sig själv till Guds son.
Joh 19:8. Och när Pilatus hör detta tal, blir han ännu räddare.
Joh 19:9. Och han går tillbaka in i rättssalen och frågar Jesus: Varifrån är du. Men Jesus ger honom inget svar.
Joh 19:10. Pilatus säger då till honom: Du säger inget, vet du inte att jag har makt att korsfästa dig och jag har makt att befria dig.
Joh 19:11. Jesus svarar: Du hade ingen makt över mig om den inte hade getts uppifrån [från början], på grund av det här har den som överlämnar mig till dig en större synd.
Joh 19:12. På grund av det här försökte Pilatus att befria honom, men judarna skrek och ropade: Om du befriar honom är du inte Kejsarens vän. Var och en som gör sig till kung han förnekar Kejsaren.
Joh 19:13. När Pilatus hör det här argumentet [ordet], leder han ut Jesus och sitter ner på domarsätet på platsen som man kallar Litostroton [stenlagd plats] och på hebreiska Gabbata [kullen].
Joh 19:14. Men det är påsk förberedelse, och det är 6:e timmen (kl 12:00) Och han säger till judarna: Titta här är [Se] er kung.
Joh 19:15. Men de ropar: Bort, bort, korsfäst honom. Pilatus säger till dem: Jag kommer att korsfästa er kung. Då svarar översteprästerna: Vi har ingen kung, bara Kejsare.


Luk 23:6. Men när Pilatus hör Galileen, då frågar han om mannen är från Galileen.
Luk 23:7. Och då han förstår att han tillhörde Herodes område, då sänder han över honom till Herodes, som själv var i Jerusalem under dessa dagar.
Luk 23:8. Och Herodes blir då mycket glad eftersom han känner till Jesus, han hade länge önskat få se honom själv, eftersom han kommit att höra mycket om honom och han hoppades själv få se något tecken äga rum från honom.
Luk 23:9. Och han begär då själv av [frågade, utfrågade] honom med många ord, men han svarar inte.
Luk 23:10. Men översteprästerna och de skriftlärde hade anklagat honom våldsamt.
Luk 23:11. Och Herodes ser då ner på honom och soldaterna hånar [bespottar, förlöjligar] honom och de klär honom i en magnifik klädedräkt och sänder honom sedan till Pilatus.
Luk 23:12. Och Pilatus och Herodes blir då vänner den dagen med varandra, tidigare var de nämligen fiendskap mellan dem.


Mat 27:15. Men under högtiden hade landshövdingen haft för vana att frige en fånge till folket, den de önskade.
Mat 27:16. Och de hade då en välkänd fånge som hette Barabbas [Abbas son, faderns son, Hades son, förstörelsens håla, går snabbt, längtan är ingången].
Mat 27:17. När de nu var samlade frågade Pilatus dem: Vem vill ni att jag släpper fri till er, Barabbas eller Jesus den som kallas Messias [Kristus, Den Smorde].
Mat 27:18. Han viste att det var på grund av avund de överlämnat honom.

Mat 27:20. Men översteprästerna och de äldste övertygar nu hopen så att de önskar Barabbas och att de vill tillintetgöra Jesus.
Mat 27:21. Och landshövdingen tar sedan till orda och säger till dem: Vem vill ni, av de två, att jag skall släppa fri till er. Och de säger Barabbas.

Mark 15:6. Men under högtiden befriade han en fånge till dem, vem som helst som de önskade.
Mark 15:7. Och där var han som kallades Barabbas [Abbas son, faderns son, Hades son, förstörelsens håla, går snabbt, längtan är ingången] som tillhörde upprorsmakarna, han var satt i bojor på grund av uppror, de hade utfört mord.
Mark 15:8. Och folkmängden börjar då ropa ut att man begära det som han alltid gjorde för dem.
Mark 15:9. Och Pilatus svarar dem: Vill ni att jag släpper lös Judarnas kung till er.
Mark 15:10. För han visste att det var på grund av avundsjuka [illvilja] översteprästerna hade överlämnat honom.
Mark 15:11. Och översteprästerna hetsade upp folket, att de vill ha Barabbas [Abbas son, faderns son, Hades son, förstörelsens håla, går snabbt, längtan är ingången] befriad, för det var bättre för dem.

Luk 23:17. Men han har den pressen [nödvändigheten, tvånget], att befria en åt dem under högtiden.
Luk 23:18. Men de ropar då hela hopen och säger: Ta bort honom, och befria åt oss Barabbas [Abbas son, faderns son, Hades son, förstörelsens håla, går snabbt, längtan är ingången].
Luk 23:19. Han var kastad i fängelse på grund av uppror som ägt rum i staden, och mord.
Luk 23:20. Åter talade Pilatus om att han verkligen ville befria Jesus.
Luk 23:21. Men de skrek: Korsfäst, korsfäst honom.
Luk 23:22. Och för 3:e gången säger han då till dem: Vad för ont har han då gjort, inget som är orsak till döden finner jag i honom. Jag skall låta honom gå [befria] efter att ha lärt honom en läxa [tukta].
Luk 23:23. Men de låg på med väldiga rop och krävde att han skulle korsfästs, och deras och översteprästernas rop vann.

Joh 18:39. Och det är tradition för er, att jag kommer att släppa lös en till er till påsk. Den ni vill. Och jag kommer att släppa lös Judarnas kung till er.
Joh 18:40. Alla skriker då tillbaka: Inte han men Barabbas [Abbas son, *], och Barabbas var en bandit. {* = faderns son, Hades son, förstörelsens håla, går snabbt, längtan är ingången}



Mat 27:19. Och när han satt på domarsätet, sänder hans hustru till honom: Den här mycket rättfärdige är inte för dig, för jag lider idag efter en dröm om honom.


Mat 27:22. Pilatus säger till dem: Vad skall jag då göra med Jesus han som kallas Messias [Kristus, Den Smorde]. Alla säger till honom: Han skall korsfästas.
Mat 27:23. Och landshövdingen säger: Men vad ont gör han då. Men de skriker då väldigt: Han skall korsfästas.
Mat 27:24. Och när Pilatus nu ser att inget hjälper, men att det däremot blir tumult, tar han vatten och tvättar sedan sina händer framför folkmassan, och han säger: Jag är oskyldig till denne rättfärdiges blod, ni kommer att få stå till svars [bli synade] för det.
Mat 27:25. Och hela folket säger: Hans blod skall komma [är] på oss och på våra barn.
Mat 27:26. Då befriar han Barabbas och Jesus överlämnar han till att piskas, och sedan ska han korsfästas.

Mark 15:12. Men Pilatus tar till orda en gång till och säger till dem: Vad vill ni jag skall göra med den ni kallar Judarnas kung.
Mark 15:13. Men de ropar tillbaka: Korsfäst honom.
Mark 15:14. Och Pilatus sade till dem: Vad för ont gör han då. Men de ropar dess då mera [extremt]: Korsfäst honom.
Mark 15:15. Och Pilatus är villig att göra hopen till lags, att befria Barabbas och Jesus överlämnar han då och man piskar honom för han skall [må] korsfästas.

Luk 23:24. Och Pilatus dömer att det skall ske efter deras krav.
Luk 23:25. Och han befriar åt dem, den som genom upplopp och mord kastades i fängelse, som de önskade och Jesus överlämnar han till det som var deras vilja.

Joh 19:16. Så då överlämnar han honom till dem för att han skall korsfästas, och de tar emot Jesus och de för bort honom.


Mat 27:27. Då tar landshövdingens soldater Jesus till pretoriet [domsalen] och där samlar de militär avdelningen, runt honom.
Mat 27:28. Och de klär av honom och sätter sedan på honom en scharlakansröd mantel [kappa]
Mat 27:29. Och de flätar en krona av törne de sätter den sedan på hans huvud, och en stång på höger sida och de faller på knä framför honom och de säger: Jubla [fröjda dig] Judarnas Kung.
Mat 27:30. Och de spottar på honom och tar därefter stången, och de slog honom i huvudet.

Mark 15:16. Och soldaterna för då bort honom in till pretoriets [borgens, guvernörens domsals] gård, och de sammankallar hela den militära avdelningen.
Mark 15:17. Och de klär honom i purpur och sätter på honom en törnekrona [törnekrans] som man flätar.
Mark 15:18. Och de börjar hälsa [välkomna] honom "gläd [jubla, ha det bra] dig judarnas kung".
Mark 15:19. Och de slog honom i huvudet med en stång, och de spottade på honom och de ställde sig på knä och bugade sig för [vördade, dyrkade] honom.

Joh 19:1. Så då tar Pilatus Jesus och piskar honom.
Joh 19:2. Och soldaterna flätar en krona av törne och sätter på hans huvud och de klär på honom en purpurmantel.
Joh 19:3. Och de sade: Jubla [var glad] judarnas kung, och de gav honom örfilar [slag].
Joh 19:4. Och Pilatus går åter ut och han säger till dem, se jag för ut honom till er så att ni nu skall förstå att jag inte finner någon förbrytelse hos honom.
Joh 19:5. Och Jesus kommer nu ut och bär törnekronan och purpurmanteln och han säger till dem: Se människan [Adam].


Mat 27:31. Och efter att de hånat [förlöjligat] honom, klär de av honom kappan och klär på honom hans egna kläder och de för bort honom till att korsfästas.
Mat 27:32. Och när de går i väg finner de en person från Kyrene med namnet Simon [höra, tala, förklara, proklamera], honom tvingar de då att bära hans kors.
Mat 27:33. Och när man då kommer till platsen, den som heter Golgata [skalle, huvud, vinpressens inlösning, presskarets avslöjande], som betyder [är som att säga] huvudskallens plats.

Mark 15:20. Och de hånar honom och de klär av honom purpur dräkten och de klär på honom hans egna kläder och leder ut honom för de skall nu korsfästa honom.
Mark 15:21. Och de tvingar en som passerar, Simon från Cyrene, han kommer gående från åkern, han är far till Alexanders och Rufus, han får bära hans kors[tvärbjälke].
Mark 15:22. Och de leder honom mot Golgata [skalle, huvud, vinpressens inlösning, presskarets avslöjande] det är i översättning huvudskallens plats.

Luk 23:26. Och sedan för de bort honom och de griper en man, Simon [höra, tala, förklara, proklamera] från Kyrene, han kommer från åkern, de lägger på honom korset [bjälken] för att bära det bakom Jesus.
Luk 23:27. Och efter honom följde en stor hop folk och kvinnor och de slog sig för bröstet och de grät över honom.
Luk 23:28. Men Jesus vänder sig om mot dem och säger: Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, utan gråt över er själva och över era barn.
Luk 23:29. För se, dagar kommer vid vilka de kommer att säga: Välsignade är de barnlösa och de moderliv som inte föder och de bröst som inte ger di.
Luk 23:30. Då skall de börja säga till bergen, fall över oss och till höjderna täck oss.
Luk 23:31. Därför, om de gör så här med det friska [saftiga, gröna] trädet, vad kommer då att ske med det vissna [torra].

Joh 19:17. Och han bär sitt kors när han går ut till den plats som kallas huvudskallen, det som på hebreiska kallas Golgata [skalle, huvud, vinpressens inlösning, presskarets avslöjande].



Mat 27:34. Ger de honom surt vin blandat med galla [gift] men då han smakat ville han inte dricka.

Mark 15:23. Och de gav honom myrrablandat vin att dricka, men han tar inte emot det.

Luk 23:36. Och man hånar honom och soldaterna de kommer också med surt vin till honom.

Mark 15:24. Och de korsfäster honom sedan,  och de delade hans kläder och kastade lott o dem, vem som skulle ta dem.

Joh 19:18. Där korsfäster de honom och med honom två andra på båda sidor och Jesus mitt emellan.



Mat 27:35. Och när de korsfäst honom delar de sedan hans kläder och de kastar lott, för det skall uppfyllas som har sagts av profeten "de delar mina kläder mellan sig, och de kastar lott om min mantel [klädnad]".
Mat 27:36. Och de sitter [vistas] där och de vaktade honom.

Mark 15:24. (kopia) Och de korsfäster honom sedan, och de delade hans kläder och kastade lott o dem, vem som skulle ta dem.
Mark 15:25. Och det var tredje timmen när de korsfäster honom.

Luk 23:33. Och så snart som de kommer till det ställe som kallas huvudskallen, korsfäster de honom och de två brottslingarna den ena till höger och den andra till vänster
Luk 23:34. Men Jesus sade: Far förlåt dem för de vet inte vad de gör. Och de delar hans kläder och kastar lott om dem.

Joh 19:23. Soldaterna tar hans kläder och de delar dem i 4 delar, en del till varje soldat, men manteln [lång kappan] var en mantel [lång kappa] utan sömmar, vävd i ett stycke från början.
Joh 19:24. Och de säger till varande: Vi skall inte dela den, utan vi skall kasta lott om den. För att det skall vara som skriften. Det skall fullföljas som säger: De delar mina kläder mellan sig och kastar lott om min klädnad, och soldaterna gör verkligen det


Mat 27:37. Och ovanför hans huvud sätter de upp anklagelsen mot honom, det som har skrivits är: Han är Jesus, Judarnas kung.

Mark 15:26. Och inskriften med hans brott var "Judarnas kung".

Luk 23:38. Och det var också ditsatt en inskrift: Han är Judarnas kung [regent]. Den hade skrivits på Grekiska och Latin och Hebreiska.

Joh 19:19. Och Pilatus skriver då ett anslag och sätter på korset och det som var skrivet var Jesus från Nasaret judarnas kung.
Joh 19:20. Och den här inskriften läser många judar, för det var en plats nära staden där Jesus korsfästs, och det var skriven på hebreiska, grekiska och latin.
Joh 19:21. Och judarnas överstepräster sade till Pilatus: Skriv inte judarnas kung, utan att han säger "jag är [Jashve i 1:a person] judarnas kung".
Joh 19:22. Men då svarar Pilatus: Det jag har skrivit har jag skrivit.


Mat 27:38. Vid det tillfället blir också två banditer korsfästa intill honom, en till höger och en till vänster.

Mark 15:27. Och tillsammans med honom korsfäster de två banditer en till höger och en till vänster om honom.
Mark 15:28. Och nu uppfylls skriften den som säger: Och han räknades med [värderades] bland de laglösa.

Luk 23:32. Och två andra [annorlunda, olika], två brottslingar, fördes också ut tillsammans med honom för att avrättas [dödas, göras slut på].
Luk 23:33. (kopia) Och så snart som de kommer till det ställe som kallas huvudskallen, korsfäster de honom och de två brottslingarna den ena till höger och den andra till vänster

Joh 19:18. (kopia) Där korsfäster de honom och med honom två andra på båda sidor och Jesus mitt emellan.


Mat 27:44. Och det var också så, att de banditer som korsfästs med honom de grälade på [förebrådde] honom.

Mark 15:32 (andra delen, kopia) också de som hade korsfästs tillsammans med honom hånade honom.

Luk 23:39. Och en av de kriminella som hänger där smädade honom genom att han säger: Om du är Messias, rädda dig själv och oss.
Luk 23:40. Men den andre tar till orda han varnade honom och han säger: Du fruktar inte ens Gud, för du är med på domen av honom.
Luk 23:41. För oss är detta verkligen passande och rättvist, när vi fullföljer detta som vi fått, men denne är inte den som gjort något illa
Luk 23:42. Och han sade till Jesus: Kom ihåg mig Jesus [Herre, Jashve] när du kommer till ditt rike [kungadöme].
Luk 23:43. Och Jesus säger till honom: Jag säger med visshet till dig [till dig idag], du kommer idag [du kommer] att vara med mig i paradiset.


Mat 27:39. Och de som passerar kränker [förtalar] honom och de skakar sina huvud.
Mat 27:40. Och de säger: Han som ödelägger templet och på 3 dagar bygger upp det, rädda dig, du är ju Guds son, kom nu ner från korset.
Mat 27:41. Och på samma sätt hånar också översteprästerna tillsammans med de skriftlärde och de äldste, de sa:
Mat 27:42. Andra räddar han, sig själv är han inte mäktig att rädda. Han är ju Israels kung, kom nu ner från korset och vi kommer att tro på honom.
Mat 27:43. Han har litat på Gud, han skall därför befria honom nu, om han själv vill, han säger ju att jag är Guds son.

Mark 15:29. Och de som passerar, de kränker [skymfar] honom, de skakar på sina huvuden och säger: Ah, han som ödelägger templet och inom 3 dagar bygger upp det.
Mark 15:30. Rädda dig och kom ner från korset.
Mark 15:31. Och på samma sätt hånar översteprästerna inbördes bland varandra, tillsammans med de skriftlärde, de sade: Andra räddar han, sig själv klarar han inte av att rädda.
Mark 15:32. Messias [Kristus, Den Smorde] Israels [Guds rätte, Guds rättfärdige, Guds upprättade, regerar som Gud] kung kom ned från korset så att vi får se, och vi vill då tro, också de som hade korsfästs tillsammans med honom hånade honom.

Luk 23:35. Och folket hade ställt sig för att se på honom och hånade, och också officerarna vid sidan av dem, säger: Andra räddar han, han får nu rädda sig själv, han är Messias [Kristus, Den Smorde], Guds utvalde.
Luk 23:37. Och man säger: Om du är Judarnas Kung rädda dig själv.


Joh 19:25. Och hans mor och hans mors syster, Klopas [liten mun, förtorkad mun, fullbordad mun] Maria [upprorisk, rebell, boskapssköterska], och Maria Magdalena [från Magdala] hade ställt sig vid Jesu kors.
Joh 19:26. Och när Jesus ser modern och lärjungen som han älskade som stod vid sidan, säger han till sin mor: Kvinna se din son.
Joh 19:27. Sedan säger han till lärjungen: Se din mor och från den stunden tar lärjungen omhand henne bland de egna.




Mat 27:45. Och från 6:e timmen (kl 12) blir det mörker på hela jorden [i hela landet] till 9:e timmen (kl 15).
Mat 27:46. Och vid den 9:e timmen ropar Jesus med väldig röst: Eli [Elia, min Gud, Den högste Guden] Eli lema sabaktani, det är: Min Gud, Min Gud, varför överger du mig.
Mat 27:47. Och några som stod där och hörde, sade att han kallar på Elia.
Mat 27:48. Och strax löper då en av dem och tar en svamp och fyller med surt vin och sätter på en stång, och han gav honom.
Mat 27:49. Och de övriga sade: Låt det vara, vi vill se om Elia kommer och räddar honom.
Mat 27:50. Men Jesus ropar åter med väldig röst, sedan ger han upp andan.

Mark 15:33. Och när 6:e timmen (kl 12) börjar kommer ett mörker över hela jorden [landet, marken] till 9:e timmen (kl 15).
Mark 15:34. Och den nionde timmer då ropar Jesus med väldig röst: Eloi, Eloi lema sabaktani [Min Gud, min Gud varför har du lämnat mig]. Det är översatt: Min Gud, min Gud varför övergav [har lämnat, lämnar] du mig.
Mark 15:35. Och några som stod vid sidan sade när de hör: han ropar på Elia [Jesu Gud, Jashve Gud, Gud är Jashve].
Mark 15:36. Och en man springer då och fyller en svamp med surt vin och sätter på en stång och han gav honom att dricka, i det han säger: Låt gå [ni får tåla det här], vi får nu se om Elia kommer och tar ner [river ner, ödelägger] honom.
Mark 15:37. Och Jesus ger då ifrån sig ett väldigt vrål [ljud, rop] och ger upp andan [slutar andas].

Luk 23:44. Och vid 6:e timmen (kl 12:00) var det som ett mörke kommer över marken [området, hela jorden] ända till 9:e timmen (kl 15:00).
Luk 23:45. Och solen blir mörk och Templets förhänge [draperi] rämnar [slits sönder] mitt itu.
Luk 23:46. Och då ropar Jesus med väldig röst: Far, jag kommer att läggs i din hand med min ande, och samtidigt [därpå] slutar han att andas [dör han].

Joh 19:28. Efter det här förstår Jesus att allt redan är fullföljt, och för att han skall fullfölja skriften säger han: Jag törstar.
Joh 19:29. Och där fanns ett kar fyllt med surt vin, och de fyller en svamp med surt vin och sätter på en isopstängel och för till hans mun.
Joh 19:30. Och när Jesus tar emot det sura vinet, säger han: Det är fullföljt [uppfyllt, fullbordat]. Och han böjer huvudet och ger upp andan.


Mat 27:51. Och se, då rämnar förhänget i templet, i två delar uppifrån och ända ner, och jorden skakas och bergen [klipporna] bryts sönder.
Mat 27:52. Och gravarna öppnas och många kroppar från heliga som har insomnat blir då uppväckta.
Mat 27:53. Och de går ut från gravarna efter sitt uppvaknande, och går sedan in i den heliga staden och uppenbaras för många.
Mat 27:54. När officeren och de som är med honom och vaktar Jesus, ser jordbävningen [stormen] börja de också att känna en väldig rädsla [vördnad], och de säger: Ja, denne var verkligen Guds son.

Mark 15:38. Och Templets hänge rämnar då i två delar ovanifrån och ända ner.
Mark 15:39. Och kaptenen [hövitsmannen] som står vid sidan, mitt emot honom när han ropar och ger upp andan, han säger då: Denna människa var verkligen Guds son.

Luk 23:47. Och när officeren ser det som händer, prisar han Gud, och säger: Denna människa var verkligen rättfärdig [oskyldig].
Luk 23:48. Och alla de människor som var närvarande och upplever de märkliga händelserna som äger rum, de vände tillbaka och slår sig för bröstet.


Mat 27:55. Och också de många kvinnor ser, de som var där en bit ifrån, de som normalt följer Jesus från Galileen [cirkel, fällbar, ringa, gräns, kust, land].
Mat 27:56. Bland dem är Maria [upprorisk, rebell, boskapssköterska] Magdalena [från Magdala] och Maria som är mor till Jakob [häl fångaren, ersättaren] och Joses [ökande, fortsättande] och hon som är moder till Sebedeus [gåvorna, min gåva] söner.

Mark 15:40. Och det var också kvinnor där som såg på, på avstånd, däribland Maria [upprorisk, rebell, boskapssköterska] från Magdala och Maria Jakobs [häl fångaren, ersättaren] den mindres [yngres] och Joses mor och Salome [frid, fred].
Mark 15:41. Och de följde honom, när han var i Galileen [cirkel, fällbar, ringa, gräns, kust, land] och de tjänade honom, och också många andra som gått upp med honom till Jerusalem [Fredsstaden, Frids staden, den fullkomliga staden, staden i säkerhet].
Mark 15:42. Och det är redan på kvällen, när det var dags att börja med förberedelse eftersom det är dagen före sabbaten.


Luk 23:49. Och alla de som kände honom stod på avstånd och de kvinnor som följde med honom, från Galileen [den hedniska cirkeln], de ser de här sakerna.


Joh 19:31. Och judarna ville inte att kropparna skulle vara på korset över sabbaten, för det var förberedelse, det var en stor sabbatsdag. De bad Pilatus att de skulle krossa deras ben och att de skulle ta bort dem.
Joh 19:32. Då går soldaterna och verkligen krossar benen hos den förste och den andre som korsfästs med honom.
Joh 19:33. Men när de kommer till Jesus ser de att han redan har dött, och de krossar inte benen på honom.
Joh 19:34. Men en av soldaterna sticker ett spjut i hans sida och direkt kommer blod och vatten.
Joh 19:35. Och han som har sett, han har vittnat, och han är sanningsenlig, och han vet att vittnesmålet är sant, och han säger det här så att ni skall tro.
Joh 19:36. Och det här händer så att skriften skall uppfyllas: Inget ben kommer att krossas på honom. (1 Mos 12:46, 4 Mos 9:12, Ps 34:21)
Joh 19:37. Och ytterligare ett annat skriftställe som säger: De skall se på [till] honom som genomborrats [spetsats]. (Sak 12:10)


Mat 27:57. Och sent på eftermiddagen går en rik man från Arimatea [Jashves förkastade; Jesu höjd, fördärvets dom] vid namn Josef [ökande, fortsättande] som också han är en lärjunge till Jesus
Mat 27:58. Han kommer då till Pilatus [när pressad, fast] och ber om Jesu kropp och Pilatus befaller att kroppen skall lämnas ut.
Mat 27:59. Och Josef tar kroppen och sveper in den i rent och fint linnetyg.
Mat 27:60. Han lägger den sedan i sin nya grav som han huggit i berget, och han rullar för en väldig sten som dörr och går sedan därifrån.

Mark 15:43. Josef [ökande, fortsättande] från Arimatea [Jashves förkastade; Jesu höjd, Fördärvets dom], en ansedd [förnäm, ärlig] rådsherre [medlem av det Judiska Sanhedrin], och som väntade på Guds rike, kommer då och han vågar gå in till Pilatus och han ber om Jesu kropp.
Mark 15:44. Och Pilatus förundrar sig att han redan har dött, och han kallar på officeren [befälhavaren] och frågar honom om han genomgått dödsprocessen för ett tag sedan.
Mark 15:45. Och då han får veta det från officeren, skänker han kroppen till Josef.
Mark 15:46. Och han köper då ett linne och han tar ner honom och sveper in och lägger honom i en grav som fanns och som hade huggits ut ur klipporna [bergen], och han rullar för en sten för gravens ingång.

Luk 23:50. Och se, en man med namnet Josef, en rådsherre, han var en god och rättfärdig [rättsinnig, oskyldig] man
Luk 23:51. Denne var inte enig med rådet och deras handlande, han var från Arimatea [Jashves förkastade; Jesu höjd, Fördärvets dom] en Judisk stad, och han väntade själv på Guds rike.
Luk 23:52. Denne går till Pilatus och ber om Jesu kropp.
Luk 23:53. Och han tar då ner honom och sveper honom i fint linne och han lägger honom i en grav som är huggen i sten, och där inget fanns och ännu ingen ligger.

Joh 19:38. Och Josef [ökande, fortsättande] från Arimatea [Jashves förkastade; Jesu höjd, fördärvets dom] som är lärjunge till Jesus, men i hemlighet på grund av rädsla för judarna, han frågar Pilatus [när pressad, fast] att han skulle få ta bort Jesu kropp och Pilatus tillåter det. Och han går då och tar bort Jesu kropp.
Joh 19:39. Och Nikodemus [segrande bland människor] kommer nu också, han som kom till Jesus tidigt en natt, han bär en blandning av myrra och aloe, ungefär 100 pund (32 kg).
Joh 19:40. Och de tar nu Jesu kropp och lindar honom med linnebindlar med de välluktande kryddorna som är vanan hos judar vid begravning.
Joh 19:41. Och det är en trädgård på den plats där han blev korsfäst och i den trädgården finns en ny grav, i den har ännu ingen lagts.
Joh 19:42. Och där lägger de nu Jesus eftersom det var judisk förberedelse och graven var nära.


Karl Håkan


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar