lördag 8 april 2017

Ändetiden 39,
Gud gav fred till Judarna i omgångar


Efter Korpen kommer Duvan i berättelsen om Noa. Korpen sa vi i förra avsnittet, står för hur Judarna kallas hem. Duvan står för fred och det är alltså det som Judarna fick uppleva och i omgångar under första hälften av 1900 talet. Steg för steg. Tills de till sist fick sitt land.

1 mos 8:8 <Trad:> Och han släppte ut från sig duvan för att se när vattnet skulle torka från markens yta.


| <Alt:> Och han fastställde att det skall bli förtryck för att ge klarsyn [uppenbarelse] till vem som helst så att de kommer att predika hans ord [de är ljus, de ser] från den kvinnliga människan [mänskligheten, marken].

1 mos 8:9 <Trad:> Och duvan fann inget ställe för vila, till att böja sin fot, och hon återvände till honom, till arken, för det var vatten på hela markens yta och han räckte ut sin hand och tog henne och han förde henna till sig i arken.
| <Alt:> Och det kommande förtryckets ursprung är inte från Herren [Noa], utan för att böja stegen och så att man vänder om till honom till hans bröst, för vilka som helst förs upp till fördel för hela den fasta grunden, och han sänder ut sin kraft och för var och en till honom till sitt bröst. 

1 mos 8:10 <Trad:> Och han väntade ytterligare 7 dagar därefter och skickade sedan åter duvan från arken.
| <Alt:> Och han blev fullständigt sårad som tjänare för andra men lämnade förtrycket över sitt bröst.

1 mos 8:11 <Trad:> Och duvan kom till honom på kvällen efter en tid och hade ett färskt oliv löv i näbben och Noa förstod då att vattnet hade torkat på jorden.
| <Alt:> Och han som bygger templet [fårafållan] kom till honom till måltiden på kvällen och se han hade offret [förintelsen] för hörnstenens föda i ordet och då viste Herren [Noa] att, de vem som helst har ödmjukat sig på den fasta grunden. 

1 mos 8:12 Och han väntade ytterligare 7 [komplett] dagar [säsonger, tider], och han sände ut duvan [han Jona], och den [han] återvände [retirerade] inte till honom mera. 

Här i vers 8 till 12 ser vi hur Noa släpper ut duvan i omgångar. Hela tiden blir land torrare.  Och det var så det var under första halvan av 1900 talet. Efter det att Jerusalem befriats, så flyttade fler och fler Judar hem och Gud var med dem och till sist fick de sitt land 1948.

Vi ser att det är 7 år emellan i berättelsen. Men vi vet inte exakt vilka år det är för det står inte när Noa släppte ut duvan första gången.

Och varför det inte står är förmodligen för att Gud här bara vill visa att det var en längre period under vilken freden succesivt kom precis som vi vet att det gick till.

Och vi ser att Duvan på slutet har ett oliv löv i näbben. Och det var också som det var. Judarna odlade upp det som var öken och idag ser vi hur landet blomstrar.


Karl Håkan


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar