Ändetiden 39,
Gud gav fred till Judarna i omgångar
Efter Korpen kommer Duvan i berättelsen om
Noa. Korpen sa vi i förra avsnittet, står för hur Judarna kallas hem. Duvan står för fred och det är alltså
det som Judarna fick uppleva och i omgångar under första hälften av 1900 talet.
Steg för steg. Tills de till sist fick sitt land.
1 mos 8:8 <Trad:> Och han släppte ut från sig duvan för att se när vattnet skulle
torka från markens yta.
| <Alt:> Och han fastställde
att det skall bli förtryck för att ge klarsyn [uppenbarelse] till vem som helst
så att de kommer att predika hans ord [de är ljus, de ser] från den kvinnliga
människan [mänskligheten, marken].
1 mos 8:9 <Trad:> Och duvan fann
inget ställe för vila, till att böja sin fot, och hon återvände till honom,
till arken, för det var vatten på hela markens yta och han räckte ut sin hand
och tog henne och han förde henna till sig i arken.
| <Alt:> Och det kommande
förtryckets ursprung är inte från Herren [Noa], utan för att böja stegen och så
att man vänder om till honom till hans bröst, för vilka som helst förs upp till
fördel för hela den fasta grunden, och han sänder ut sin kraft och för var och
en till honom till sitt bröst.
1 mos 8:10 <Trad:> Och han väntade
ytterligare 7 dagar därefter och skickade sedan åter duvan från arken.
| <Alt:> Och han blev
fullständigt sårad som tjänare för andra men lämnade förtrycket över sitt
bröst.
1 mos 8:11 <Trad:> Och duvan kom till honom på kvällen efter
en tid och hade ett färskt oliv löv
i näbben och Noa förstod då att vattnet hade torkat på jorden.
| <Alt:> Och han som bygger
templet [fårafållan] kom till honom till måltiden på kvällen och
se han hade offret [förintelsen] för hörnstenens föda i ordet och
då viste Herren [Noa] att, de
vem som helst har ödmjukat sig på den fasta grunden.
1 mos 8:12 Och han väntade
ytterligare 7 [komplett] dagar [säsonger, tider], och han sände ut duvan [han Jona], och den [han] återvände [retirerade] inte till honom mera.
Här i vers 8 till 12 ser vi hur Noa släpper ut duvan i omgångar. Hela tiden blir land torrare. Och det var så det
var under första halvan av 1900 talet. Efter det att Jerusalem befriats, så
flyttade fler och fler
Judar hem och Gud var med dem
och till sist fick de sitt land 1948.
Vi ser att det är 7 år emellan i berättelsen. Men vi vet inte exakt vilka år det är för det står inte när
Noa släppte ut duvan första gången.
Och varför det inte står är förmodligen för att Gud här bara vill visa att
det var en längre
period under vilken freden succesivt kom precis som vi vet att det gick till.
Och vi ser att Duvan på slutet har ett oliv löv i näbben. Och det var
också som det var. Judarna odlade upp det som var öken och idag ser vi hur landet blomstrar.
Karl
Håkan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar